Historia

Zanzibars historia är både mycket brokig och gammal. Den har varit centralort för ett omfattande handelssystem som till stor del styrts av araber och indier. När de första europeerna kom till Zanzibar för första gången (1300 talet) möttes de av en mycket högstående kultur. Portugiserna regerade sedan i ca hundra år innan "de vita jävlarna" kastades ut av araber och swahilikulturen blomstrade åter. Tyskland resp England tog över på 1800 talet och Zanzibar blev sedan fritt 1964 då en för området rätt blodig revolution medförde att Zanzibar gick ihop med Tanganyika och skapade unionen Tanzania under Nyereres ledning. Zanzibar är självstyrande på många sätt idag. Fria val har införts och man väljer sin egen "ö"president som dock sorterar under Tanzanias president.

 

Unguja har använts som centralort för handel i ett mycket stort område: Indien, Kina, arabvärlden, Mauritius, Seychellerna, Kongo, Kenya, Tanzania, Uganda, Moçambique och övriga Afrika. I början av 1800 talet startades kryddodling. En näringsverksamhet som fortfarande är omfattande på Pemba även om den inte har samma vikt som i början på 1900 talet.

 

Zanzibar är en arkipelag men huvudön Unguja kallas ofta Zanzibar då den med med sina långa vackra stränder är mest populär som turistort. Zanzibar har fördubblat sin befolkning sedan 1980 till ca en miljon i dag. Befolkningen består av afrikaner 75%, araber 17%, indier 6%, komorianer, goaner, europeer, somalier m fl. Zanzibars ursprungsbefolkning är de sk shirazerna (sing. Mshirrazi, plur. washirazi). De är ett bantutalande (swahili) folk som alltid varit ovilliga att kalla sig afrikaner. De flesta var jordbrukare och fiskare men många också anställda som sjömän och i kopra och kokosfibertillverkning. Washirazi delas in i tre nationer: Wapemba på Pemba, Watumbatu på ön Tumbatu som anses vara det äldsta av de swahili talande folken samt Waunguja i södra och centrala Unguja samt på ön Uzi. Många waunguja med aristrokratiskt ursprung bor på Mafia idag och kallar sig washirazi. De tre nationerna styrdes av olika kungadömen. Wabara kallas de afrikaner som har sitt urssprung från fastlandet och är ättlingar till frigivna slavar. De delas in i wahuru (ej urspungligen swahilitalande) eller mahadimu som vill identiefera sig som washirazi eftersom de är swahilitalande immigranter från Kenya och Tanzanias kuster. En stor del av afrikanerna idag är nyligen invandrade från central- och öst-Afrika.

 

Till skillnad från fastlandet nåddes öarna mycket tidigt av epokgörande uppfinningar såsom ångmaskinen, telegrafen och telefonen pga sitt rika utbyte av folk och handel. Trots detta uteblev industrialiseringen. Sjögräs odling (konsistensgivare till bl a tandkrämsindustrin), nejlikproduktion och inte minst turism är de viktigaste inkomstkällor för öarna. Kistmakare är ett konstärligt yrke på ön och mycket vackra sjömanskistor kan köpas. Kryddproduktionen är störst på Pemba men många nejlikoträn finns också i nordvästra Unguja. Det är blomknoppen man skördar och sedan torkar. Nejlikan försämras inte vid lagring och är därför lätthanterad. Mesta delen gick åt till kryddning av cigaretter i Indonesien. För 100 år sedan kom 80 % av värlsdhandelns nejlika från Zanzibar och nejlikproduktionen utgjorde 95 % av öns exportinkomst. Idag är nejlikproduktionen av mycket lägre ekonomisk vikt.